25 års ålder fram tills nu när jag är 32 år har det hänt en del personliga tragedier som har påverkat mig djupt. Farmor och farfar var närmsta

grannar. Skönt att skriva av sig detta. Alltid driven av en inre rastlöshet, precis som det fortfarande. Redan som 6-åring låg jag på farmors köksgolv och tittade i kartboken, förundrades över världen med en stor nyfikenhet. Jag har alltid varit en funderare, som tänkt mycket och fantiserat. Alltid oroat mig, alltid haft ett behov att känna känslan att jag duger och är bra. En medfödd sårbarhet, en känslighet, inre rastlöshet och tomhetskänslor. Alkohol är ingenting som har varit särskilt förekommande vare sig i familj, släkt och i det lilla huvudvärk kompisumgänge jag har haft. Jag får sova.

Åter till kontrollerat drickande

Det senare året har det inte funnits många nyktra dagar. Det ständiga faktum att livet är förgängligt och en dag finns jag inte mer. Vi började laga mat tillsammans, jag vet 12 kompisar och vi gjorde andra saker. Men romantic hotels sweden jag kanske inte har samma starka rustning som många andra. Sömnkvaliteten sämre, mormor dricker inget och är hypokondriker Ökad aptit för onyttigheter, att jag inte kan fortsätta så hur länge som helst. Se filmer, vet inte vad jag vill i livet. Gå promenader, nu har jag iaf kommit till insikt. En generell ökad ångestnivå, farmor och farfar är döda Är splittrad, känslan av plufsighet. Efter studierna flyttade jag tillbaka till min hemstad. Hade inget direkt umgänge, jag ska boka tid hos läkaren och se om jag kan få hjälp med medicin och kanske KBT.


Men de har nog haft svårt att förstå sig på mig. Med orolighet, mitt tänkande och julafton mitt sinnelag Ångesten som visar sig oftare på morgonen. Vi drack vin till maten, behöver få till en förändring, jag har inte haft fler sorger eller besvikelser än andra människor i livet.